jag kliver av mitt skepp en stund.

Ett nytt kapitel har börjat.
Jag stötte mot en liten ö på min färd.
Nyfiken som jag är tänkte jag, -jag stannar här en stund och utforskar ett tag.
Jag kliver av mitt skepp en stund.
Sätter mina fötter på helt okänd mark.
Med skräckblandad förtjusning inser jag att jag inte har en aning om vad jag ger mig in i.
Jag är helt centrerad och koncentrerad.
Balanserar på en spång och bara följer dit den leder mig.
Med vetskapen om att allt kommer lätta och klarna för varje steg in i det okända jag tar, fortsätter jag in i dimman.
Med känslan att något väntar mig på andra sidan fortsätter jag genom snåren som river mig på benen.
Jag bara vet, men vad jag vet vet jag inte.
Jag kliver av mitt skepp en stund.
Sätter mig i solen och lyssnar på vågorna som kluckar mot strandens stenar.
Strålarna värmer min hud och smälter mitt hjärta.
En varsam hand smeker min kind och två ögon med ett vackert leende väcker mig ur min dröm.
Hjärtat, det är frukost på verandan om du vill ha.
Min hjärna vaknar av kaffedoften som träffar mig.
Jag kliver av mitt skepp en stund.
Jag stannar här och vilar.
Blir väckt av kaffets doft och en kärleksfull kyss mot min kind.
Här på ön, vid strandens kant, finns en varsam hand och ett hjärta utan smärta.
🖤