ett ljus i mörkret
Vilse i mig själv
Jag famlar omkring i mörkret bland ljus som slocknar
Försöker hitta en själ att hålla i
En själ som inte vill lossna från mina band
Mörkret är så kletigt och ångestfyllt mot min nakna hud
Jag bränner mig på ljusen innan de flämtar till och dör ut
Känner med mina händer mot mina sönderbrända sår
En tår faller mot min kind och renar en millimeter av min svåra smärta
I tusen och åter tusen år jag vandrar runt i denna helvetiska dvala och bränner mig på någons ljus som sakta dör bort
Innan jag ser ett ljus som inte verkar vilja svalna men vågar inte tro på dess kraft
Det lyser så starkt mot mig och fyller mig med hopp
Likt en sömmerska detta ljus lagar med en inre styrka att bara vara ihop min brända kropp
Ljuset lyser så starkt men bränner mig inte med sin låga
Det fyller mig i minsta lilla cell med en tro och hopp att våga
Lita på kärlek och en själ som inte vill släppa taget inte kroka loss
Mitt ljus i mörkret för all tid och evig framtid
Det finns jag ser det och vet att jag kan tro med säkerhet alltid
Vilse i mig själv fast har äntligen hittat hem
Till min egen räddning
Jag ser i mörkret
