vi hoppar vidare
Jag vill bara flika in ett litet inlägg här.
Det är dags för mig och barnen att hoppa till nästa guldfiskskål. Detta är inte det bästa som hänt mig och har skapat enorm stress och ångest.
Det kommer att bli bra, det vet jag. Vårt nya hem är en ljus och vacker plats, något som vi behöver när det vart rörigt sen semestern.
Resan fram till nu har varit väldigt svår att ta sig genom, det har vart svårt att få vardagen att fungera.
Jag har pratat ganska tyst om allt detta då det från början startade en stressreaktion jag inte kunnat hantera. Jag vet om att jag är dålig på att säga mina bekymmer när jag mår dåligt. Det är då den "duktiga" flickan visar sig. Hon som leende inte klagar utan istället biter ihop och gråter hejdlöst bakom stängda ögonlock.
Det är förundransvärt att små saker tillsammans kan bli så stort att man tippar tillbaka dit man inte vill vara igen.
Mitt arbete med mig själv är inte ogjort men fick sig en rejäl törn. Jag har klättrat upp igen o har jag hittade mycket att ta med upp, men hälsan har blivit sämre i samband med stressen. Tankarna började snurra och självkänslan blev svag. Sakta sakta tar jag mig tillbaka igen.
Nu är det två dagar kvar, sen hoppar vi vidare.
Börjar ett liv och vardag på nytt igen.
