att prata med Gud..
Jag pratar med Gud när jag behöver en stund i stillhet.
Lyssnar in vad min själ säger.
Känner mitt hjärtas slag som viskar.
Ställer egot med rättvisor och orättvisor åt sidan och bara lyssnar på min egen melodi.
Vad sjunger jag för mig själv?
Jag är krossad men vill jag verkligen låta det styra över mig?
Jag har bättre för mig än att kräla runt i leran.
Jag kan bättre än att förblindas av min smärta.
Jag pratar med Gud för att förstå.
Att jag är en del i ett större sammanhang.
Men även för att förstå att i det stora är även jag stor, fast i det lilla.
I alltet finns inget ego eller smärta.
Bara ett varande.
Och i att vara finns bara ljus och kärlek.
Oavsett för vem eller vad och framförallt för mig.
För om hundra eller tusen år är min själ i en annan kropp och på en annan plats.
Jag pratar med Gud för att komma tillbaka.
In i mitt centra och in i mig själv.
För att hitta stöd och tröst nog för att kunna resa mig upp och komma vidare på vägen.
Jag pratar med Gud för att hitta tillbaka igen.
