vägen tillbaka, uppåt och framåt
Vägen tillbaka, uppåt och framåt mot ditt eget medvetande är lätt eller svår.
Oftast svår och det beror på hur hårt du lever i egot och hur tillitsfull till universum du kan vara.
Min resa framåt började långt tidigare än jag tidigare trott. Någon gång kring 2011 eller 2012 började jag att ifrågasätta om det var så där livet var menat. Inte mer än så.. Jag mådde okej men kände att jag liksom inte kom vidare. Jag ville så mycket som jag hindrade mig själv från.
Jag var så stressad vid den här tiden. Hade levt med stark inre stress så många år att jag inte riktigt visste hur jag skulle ta mig ur det. Jag vågade inte lita på att andra ville mig väl, jag vågade inte lita på mig själv heller. Att jag kunde det jag ville göra inom mig.
Mitt första steg mot att stiga uppåt var att börja studera och visa för mig själv att jag faktiskt kunde klara det. Jag hittade min egen öppning och det kändes bra.
Några års förskjutning på grund av privata tragedier gjorde att jag satte mig själv på paus. Detta var innan jag kommit så långt att det inte längre gick att stoppa min egen utveckling.
2016 var jag ett vrak som var på väg att sjunka, jag gick på autopilot. Det började som en ryckning i hjärttrakten, jag trodde det var hjärtinfarkt. Själen inom som berättade för mig att nu är det dags. Det är din tid nu, att ta hand om dig själv.
Jag visste att det var menat det som var menat. Jag visste att det var dags och jag visste att det jag var menad för detta liv var på väg att hända.
Jag förstod bara inte hur och på vilket sätt.
En lång rad av händelser som sammanfattade mitt liv på bara några månader fick, mig att se allt så klart. För att kunna gå vidare var jag tvingad att gå inåt och städa. Jag visste inte hur det skulle gå till då och jag hade nog aldrig trott på det då som jag vet och tror på nu.
Jag mötte mig i dig.
Han som aktiverade allt inom mig.
En blick som tände den lilla lågan som krävdes för att få fart på mitt inre.
Fort gick det.
Så fort och intensivt att jag mellanåt tappade bort mig själv helt och hållet.
Innan jag lärde mig att hantera mig själv svängde jag värre än en metronom som håller takten inom musiken.
Min metod för att hitta tillbaka till mitt centrum är att andas. Inte mer än så..
Andas genom meditation. Rensa mina tankar samla min kraft, få energin att flyta åt samma håll och centrera den till mitten av mig.
Det har krävt väldigt mycket och väldigt litet av mig.
Jag har varit modig nog att släppa in mig i mitt innersta, för att plåstra om och trösta mitt inre barn. Jag har städat och vädrat ut det gamla nedtryckta destruktiva som bara samlats inom mig. Jag har lärt mig att känna tillit till mig själv, det har varit det svåra.
Det lätta jag gjort har varit det mest basala vi människor gör varje dag, varje minut och sekund.
Att andas..
En del av er som läser detta vet jag förstår vad jag menar.
En del av er är rädda, ej emottagliga och förfarande i förnekelse till er själva.
Var inte det. Öppna hjärtat gentemot dig själv och släpp in dig själv. Lär dig att leva i tillit till dig själv och lär dig genom meditation att andas. Det är svårt och lätt beroende på om du släpper in dig eller inte.
Det viktigaste är att du tror på dig själv, för du är verkligen värd det bästa av allt.
Det finns ingen bättre människa för dig än just du.
Och, när du upptäcker detta så upptäcker du alla fantastiska människor runt dig.
Ha en underbar söndag och tack för att jag fick låna din tid en liten stund 🖤
