illusion
I mitt hjärta fann jag att allt är en illusion. Det handlar aldrig om att bli kompletterad av en annan människa. Det handlar om mig själv. Ingen kan göra mig hel om jag inte känner mig så inom mig från början. Ingen kan bedyra hela sitt liv att jag är värd all kärlek i världen, om jag inte kan känna det själv i hjärtat.
Men jag kan hjälpa mig själv på vägen dit.
Genom att släppa mina rädslor, tankar och föreställningar. Ge mig respekt för den jag är och även om jag faller på vägen ändå tro på mig själv att jag kommer dit jag ska.
Att ge mig själv vila när jag är trött utan att tänka att jag är lat.
Att omfamna mig själv när jag gråter och få mig att förstå att det är okej just nu att gråta och om en stund kommer det vara bättre igen.
Att lyssna på vacker musik och våga flyta med i melodin. Att våga släppa taget en stund och bara trivas i mitt skepp jag kryssar runt i.
För på livets väg finns många fallgropar att trilla i och även smala spångar att balansera på.
Och som sägnen med den gamle indianen som berättar för sin sonson om vargen god och vargen ond som existerar sida vid sida. Den du väljer att ge näring är den som växer sig starkast.
Vilken varg inom dig ger du näring till?
Livet är en illusion och jag är min egen skapare. Jag kan som fattig och utblottad sitta inlåst i en fängelsecell och vara mer fri än den som har obegränsat med pengar och kan röra sig fritt.
Jag ser dig djupt in i ögonen och ser mig själv i dig. Du visar mig mina rädslor och min kärlek till mig. I dina ögon finns nyckeln som kan göra mig fri. Men den vägen är min att vandra och den kampen är min att slåss igenom.
Livet är en illusion. Om jag vetat detta tidigare så hade jag varit modig nog att släppa taget redan då och inte krampaktigt hålla kvar i det som just då inte var menat.
Det finns en mening med allt, även att se klart i en illusion. För när allt kommer omkring är kärlek det enda som räknas till slut.
Kärlek som studsar, stöts ifrån och tas emot. Känslor som får hjärtat att fyllas till överflöd och mer därtill.
