i mitten..
I mitten av kaoset, där är du..
Det brinner en eld inom mig, i vanliga fall stark och stabil
Nu känns den som om någon kastat in dynamit och explosionen gör att jag har svårt att hantera mig
Jag får inte tag i delen av mig som slungades ut i rymden av den dynamiska kraften. Den snurrar runt runt i den svarta materian.
Men jag ser den glimma till när solen stiger i horisonten varje morgon.
Du tog tillbaka din pusselbit och gav mig en annan med dålig passform. Hur jag än karvar så får jag den ändå inte att stämma.
Jag är ingen allkemist och jag kan inte trolla, hur reder jag ut det här?
Vad straffas jag för?
Allt för inget eller inget för allt?
Vad för lärdom har jag fått i omläxa?
Jag dyker och dyker igen i mitt grumliga inre. Hittar större pärlor för varje gång och mitt halsband blir en pärla vackrare.
Vetskapen att jag kan se min sista del i aurorans ljus gör mig lugn men inte stabil.
Jag slungas ut och dras in, som om jag försöker fiska in min del till mig igen.
