poem..
Min rostfria ryggrad gick av och min mur av ogenomtränglighet löstes upp.
Ur mörkret strömmade all tids tårar ut i ett avgrundsvrål och vällde över alla bredder i ett högt tjut.
Min fader blev fri från sina bojor och kunde skynda till min svårt sårade moder för rädda henne från att drunkna.
Mitt barn fick chans att bli ett helt barn igen.
Jag är fri från bojorna och räddad från vågorna och förbi livets stora knut som löstes upp.
När min ryggrad i rostfritt stål bröts av och min kärlek kunde börja strömma ut
❤
