plingeling.blogg.se

Detta inlägg kommer att handla om något allvarligt. Att drabbas av utmattning eller i folkmun, gå in i väggen. 

Jag har vart där två gånger, var på väg en tredje.. 

För att du är för stark för länge. 

För att du tror att försöka lite till och lite till är det som löser allt. 

För att du inte lyssnar på ditt inre. 

Tiden springer och du själv står stilla

Du tappar tid och rum

Du tappar minnet

Du kommer inte ur sängen

Genom att lära dig, 

Andas

Se dig själv

Ta vara på dig

Säga nej och säga ja.. 

Tillåta dig att bara vara.. 

Jag har som sagt vart där.. 

Det är när det är som värst, ett oöverskådligt svart mörker. Man är så trött, trött och åter trött. 

Jag ville bara sova, för att aldrig vakna. Sova i 100 år var en önskan. 

Ett leverne i självdestruktiv förnekelse. Att tänka på andra i första, andra och alla andra leds hand men glömma bort sig själv. Jag var så lost i min värld. Jag betydde ingenting, stod inte upp för mig själv, fann mig i psykisk misshandel, att bli kallad hora, slyna, missfoster etc.. 

...av den jag då älskade mest... 

Världen kring mig snurrade så fort, bara jag som stod still.. 

Jag såg livet i ultrarapid samtidigt som mitt synfält övertogs av ett ogenomträngligt mörker. 

Till slut var det på liv och död.. 

Jag skulle bara kämpa lite till, tänkte jag.. 

Men mitt liv ville annat, att jag skulle vakna. 

Jag rusade fast jag stod stilla. 

Rusade in i väggen i 500..

Där det tog stopp, totalt.. 

Vägen tillbaka har inte vart lätt, men värd allt. 

För jag har kämpat mig upp, gör det delvis fortfarande. 

Ni som känner mig vet hur jag proklamerar om hur viktigt det är att komma ihåg att andas.. 

Det är viktigt!! 

Du inte bara fyller dina lungor med luft och kropp med syre. 

Du får ner din hjärtfrekvens och forslar bort negativ energi och slaggprodukter ur din kropp. 

Och.. 

Genom att sänka hjärtfrekvensen, sparar du på ditt hjärta och andra organ i kroppen. För stress är ett väl känt symptom som kan ge upphov till hjärtinfarkt, stroke, diabetes, magproblem etc, etc.. 

Det här med väggen.. 

Jag önskar inte någon att hamna där. Men jag är glad att jag gjorde det. Jag hade inte klarat att bryta det destruktiva om jag inte stressat ut mig så som jag gjorde. Jag var för stark. Är fortfarande för stark, men nu vet jag. Påminner mig om vad som händer om jag inte tar hand om mig, ser till att min inre Ewa mår bra och tillåter mig att bara vara. Jag andas, långa djupa andetag, för jag vet... 

Och jag vill inte hamna där en tredje gång. Jag orkar inte det.. 

Dessa två gånger har slitit hårt på mig. 

Jag blir trött fort, särskilt när andra tar energi. Har jag inte tankat, alltså vilat innan jag ska iväg någonstans, så går jag hem i förtid. 

Jag såg min utmattning som något hemskt tidigare, tills jag kom på andra tankar. Jag ser det numera som att ta sig ut ur sitt eget fängelse, att vakna upp.. 

För vaknar upp är just det man gör.. 

Och det va det jag behövde, vakna.. 

Framför allt för min egen skull och därefter för andras. 

För innan jag tog mig ur, alltså krockade, visste jag inget om detta, visste inte någon som vart med. Hade inte pratat med någon om vad psykisk ohälsa egentligen är. 

Jag, som mått ganska dåligt större delen av livet har lärt mig att insidan är något man inte pratar om.. 

Så, hur många gånger önskade jag inte att jag brytit ett ben eller haft cancer.. Något som syntes.. 

Det här med psykisk ohälsa kommer jag aldrig mer vara tyst om. Jag har ju det iom min utmattning. Jag kommer alltid fortsätta att fråga hur andra runt mig mår, med intentionen att jag faktiskt bryr mig om hur de verkligen mår. 

Så min vän när jag frågar hur du mår, så bryr jag mig. 

Jag ställer frågan som jag behövt höra och väldigt sällan fick innan väggen... 

Jag ställer frågan till mig själv varje dag, tyst framför spegeln.. 

-Hur mår du egentligen Ewa? 

Det finns mycket skrivet, att skriva. 

Sagt och kvar att säga om väggen. 

Alla upplevelser är olika, men... 

Man vet när man är där.. 

Man bara vet...