placebo
Jag ligger stilla i ett dimmigt töcken
Krackelerad i smulor av mitt eget skinn
Känner efter och hittar där det fortfarande skaver
Såret jag petar i gör än mer ont
Jag blev arg mot dig använde kalla ord
Likt ett placebo utan att bota
Frodar min ångest genom magin
Går ner i djupet förankra och rota
Träffade med pilen i mitt eget hjärta
En punkt där jag stuckit mig själv till ingenting
Alltför domnat för att känna igen min smärta
Mitt i prick för att hålla mig fången i ett varv till
Jag ligger stilla i mitt töcken och hittar på mina egna bannor
I stundens hetta i egots mitt
Hittar jag en stängd dörr
Jag straffar mig själv för allt och drar in det som inte är sant i sörjan
Min dova sida härjar fritt i mörkret
Min man skyddar min kvinna till slut
Mot allt även mig själv
I denna soppa finns kraften som spränger fasaden
När mitten på mitten krackelerar
Jag krossar min rustning och ut kommer kaskaden
Jag släpper lös mitt monster och släpper ner garden
Hjärtat blev två bitar och en
Jag vändes in och ut igen
Sådde ett frö men glömde att vattna
Plantan dog, trodde jag
En vacker hand smekte min kind
Allt blev bra
För allt blev som det ska va när min sista bit ramlade ner
Först som en kittling sen som en omvänd bomb
Som drog mig ut och sen in igen
