plingeling.blogg.se

Hej! Jag är Ewa, någons mamma, älskade, hatade.. Det här är mitt försök att samla kloka tankar och funderingar, minnen och egenupplevda händelser. Min resa i andra ord.. Från barn till vuxen, från mörkaste botten och upp i ljuset. Hoppas du vill följa med på min färd, i glädjens och kärlekens tecken! För det är just sådan jag är, ljus och kärleksfylld. För det mesta iallafall, jag är ju människa som dig.

jordängel

Publicerad 2024-05-18 23:31:04 i Allmänt,




Att bestämma mig för att kliva ner ännu en gång på denna plats, som jag sist lämnade för tidigt, är det mest galna jag gjort. 
Att också styra det här skeppet och ta på mig en kostym som sitter illa, rädda andra, rädda mig, ta mig igenom min överfyllda ryggsäck och lägga ur mina stenar. 
Utöver detta, som om det inte skulle räcka, också bli mamma och väktare över tre barn att fostra och växa. 
Jisses jag tror jag gick all in. 

Jag är en jordängel, det betyder att jag hjälper andra att bli medvetna. Oftast genom att trigga egot. 
Människor söker mig när det är meningen. Okända människor i kassakön kan öppna sitt hjärta och prata om ibland djupa eller allvarliga ämnen. De kommer in på ämnet självmant. 
Människor som står mig nära är de som triggas mest. Även jag har triggats av dem, och detta vägleder till den brist som behöver läkas ut på insidan. 

Jag kommer inte riktigt underfund med livet här. 
Hade jag inte kryssat omkring i mitt tunga skepp så hade jag klättrat upp för första bästa berg och slängt mig ut som en fågel. 
Min själ vill trotsa tyngdlagen och flyga fritt. 
Min kropp är tung som sten och håller mig kvar. 

Jag har ett ljud jag alltid hör, liknande små plingande klockor. 
Huden är känslig och sticker som om den sover. 
Merkurius nyckfullhet flyter i mitt blod och det bor inget lagom i denna individ. 
Jag älskar för mycket och hatar för lite. 

Jag är en jordängel, mitt uppdrag klarnar. 
Jag ska hitta mig själv och hjälpa andra att hitta dem själva. 
Jag knäcks mitt itu och blir starkare i sömmarna. 

Livet är en process, en transportsträcka i en handske som fyller en funktion. 
Utan sinnen och språk hade jag inte kommit dit där jag är idag. 
Utan att lära mig hur jag stannar och styr mina egna tankar hade jag inte kommit vidare och kunnat släppa det som hållit mig fast. 
Mina monster och demoner finns, men de har inte överhanden längre. 
De står som små tennfigurer i min inre bokhylla, där jag förvarar det som inte längre har betydelse. 

Jag fortsätter med min uppgift här.
Jag seglar vidare i mitt skepp, fast nu med medvind istället för motvind. 





Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela