nära
Jag går tillbaka till mig själv
Samlar ihop mina skärvor och ber om kraft från min urtids moder
Finner min väg, min röda tråd i trassel
Kommer till sans igen och får tröst av min armlängds broder
Stormen blåser mig ur kurs och jag hittar inte vägen fram
Jag kantrar, tar in vatten och drunknar i min djupa damm
Hon räddar livet på mig, min inre syster
Ger inte upp mig fastän döden i min kalla kropp drar och ryster
Jag ser stjärnans sken, ser ljuset i ögats vrå när själen återvänder till min kropp
Sen tar det stopp och jag får tillbaka mitt hjärtas hopp
När oron i min kropp blir till långa band i många rader
Finns alltid en stor famn att landa i hos min trygga fader
