för min egen skull
Jag vill verkligen lita på min känsla att kunna lita på dig igen.
Kan jag lita på att du inte vänder om och går utan ord ifall jag vänder tillbaka till dig?
Jag vill verkligen känna mig trygg i att du är trygg.
Inte behöva se mig om för att åter upptäcka att du inte är där.
Jag vill inte behöva leva det här livet utan dig.
Jag behöver dig. Jag behöver känna att du behöver mig.
Jag är arg, men inte i evighet.
Jag är människa som reagerar och agerar.
Jag är människa som också agiterar, uttrycker och tycker.
Jag är glad fast orkar inte med vad som helst med ett leende på läpparna.
Jag brister när det blir för mycket.
Jag skriver och raderar, tänker på vad jag vill säga. Skriver och raderar igen.
Mina ord ser så kantiga ut när jag skriver, låter så vassa när jag tänker dem.
Du kanske förstår men inte jag.
Jag vill be dig dra åt helvete och stanna för alltid i samma andetag.
Jag är beredd att låta dig gå nu.
För att jag älskar dig och jag vill att du ska vara lycklig.
För du är allt för mig.
Kärlek är lika mycket att låta dig gå som vilja att du stannar kvar.
Jag låter dig gå, för just det här kapitlet är nu färdigskrivet.
Jag vänder blad och börjar skriva om något nytt, ett bättre jag. Där allt finns för mig och där jag finns för allt.
Vem vet kanske möts vi igen längre fram i boken, men nu är det dags för mig att gå.
