min själ är i ett svagt mood
Min själ är i ett svagt mood och egot tillfälligt tar överhanden.
Tankarna löper amok inom min hjärnas sfär.
Det är i dessa stunder jag tidigare sagt och gjort saker som jag i efterhand ångrar och vill ta tillbaka.
Det är i dessa stunder jag ville skrika att jag hatade världen och sen bara gå och dö i all evighet.
Det är i dessa stunder jag nu lär mig vem jag är, lär mig att uthärda min egen svaghet och förhoppningsvis vända det till en styrka inom mig.
När egot får utrymme går tankarna i baklås, mina små fjädrar blir till stora strutsar och det som inte finns egentligen blir som stora berg.
När egot får utrymme blir jag instängt i ett osäkert monster som härjar och förstör det jag bygger upp och reparerar.
När egot får utrymme tappar jag min väg och rycks med i något annat.
Det är då jag kämpar med att hitta tillbaka till mig själv, till min lilla flicka och gamla kvinna som ropar på mig.
Det är nu jag förstår att min tanke bara är just en tanke. Ingen reaktion eller aktion krävs. Bara tålamodet att låta den passera genom och ut.
Jag lär så länge jag lever. Lärandet är skiftande allt efter hur långt jag har gått.
I tid och intensitet, som minskar för varje gång egot slår mig, min tunga börda blir lättare för varje varv jag klarat.
Min själ är i ett svagt mood och egot fick än en gång överhanden.
Jag blev indragen i tankemonstret och måste nu släppa allt och ta mig ut igen.
