vinternatt
Jag blev utslängd i kylan, utan ord och utan mening.
Det va inget jag sa men fick ta straffet för någon annans skull.
I mörkaste vinternatten, utan något som värmde min kalla själ.
Stod helt oförstående kvar och visste inte vart jag skulle gå.
Visste inte vem jag skulle kunna lita på.
Ensam kvar i en övervintrad liten småstad.
Fastfrusen i tidens grepp.
Jag ropade i förtvivlan och ingen mer än ekot svarade.
Gråtande föll jag på knä och kände ångestens klor djupt inborrade in i min ryggrad.
Hur tar jag mig ur ett grepp som inte är mitt, när jag väl är fast..
När mina frusna tårar tagit slut och jag vaknade till en ny morgon.
Hittade jag en röd tråd i snön.
Följde en ospårad stig fram och samlade ett nystan av räta trådar.
Ett band av insikter fann jag under resans gång.
Bara andas och gå, allt klarnar bakom nästa hörn.
