en pärla till..
Jag kastas ner i sörjan som vill dra mig ner på botten.
Ner i något som liknar jag vet inte vad.
Ett hopkok av alla mina tankar som jag en gång försökte förtränga och glömma.
Utan en tanke på att det inte skulle försvinna om jag tryckte det inom mig.
Jag kastas ner i sörjan för att leta upp en pärla till.
För att släppa ifrån mig det onda och ta till mig det goda.
Och för varje gång jag ska ner i det mörka vet jag inte vidd eller omfattning av det jag ska igenom.
Jag kastas ner i sörjan för att lära mig mina visdomar och släppa mig själv fri.
För varje steg jag framåt tar jag något klokare och mer kärleksfull blir.
Det är tungt att släpa på bagaget och jag är ganska trött på mina tankar.
Men de är just tankarna som ställer till det och jag vet så väl.
Men när de sätter igång och härjar som värst är det så svårt att värja sig.
Att be om att släppa taget om allt och låta dem passera ut hjälper inget alls.
Då är trösten att det går över om någon dag långt bort.
Jag kastas ner i sörjan mindre och mindre ofta.
Jag tänker det är på slutet jag är nu.
Att jag snart är redo att helt lämna det som varit och vara den vara den jag alltid varit, fast fullt ut.
