med en fot på varje sida..
Jag står i valet med en fot på varje sida. Ska jag göra det jag borde gjort för längesen eller ska jag vänta ett varv till?
Min inre Ewa säger mig att jag ska lyssna på mig själv. Gå inåt och söka mitt svar där källan finns.
Så kommer pekpinnen, att jag inte kommer att klara ekonomin. Jag måste klara mig, bara måste.
Det här är en bisak egentligen, då ekonomin som ensamstående är en tragik i sig. Men det som händer inom mig när jag låter tankarna styra är att jag dör lite varje gång jag bortser från min innersta källa.
Jag är skapad för att vara jag. Nu och alltid. Jag har ändrat på mig, inte för att bli den bästa versionen av mig för min egen skull utan för att passa in i något som är dålig passform på redan innan jag ens började försöka.
För att göra andra nöjda.
För att slutligen förstå att hur jag än säljer mig till reapris så kommer ändå ingen benåda mig.
Så här står jag nu med en fot på varje sida och väger. Jag längtar efter att göra det jag alltid velat göra, men än sitter min djävul på axeln och sticker mig med gaffeln i ett försök att övervinna mitt hjärtas önskan.
Jag är trött, så trött över striderna som pågår mellan mig. Jag är trött på allt ljus som ska tryckas in, trött in i minsta cell.
Jag vet att någon där ute är på en liknande resa och förstår vad jag skriver om.
Jag är en ljusarbetare. Och just nu är det svårt att hålla energin stark.
Strax innan det vänder är motståndet som störst. Strax innan du vågar släppa taget och lita på dig själv är det som att leva i en tryckkokare. Strax innan pendeln slår över så känns det mesta hopplöst och mörkt.
Men så kommer stunden då du kapitulerar och ger efter. Vågar släppa för att du inte orkar och tror mer. Då miraklet börjar arbeta för dig och i dig och ljuset hittar en spricka i muren och börjar strömma in. Motståndet du känt släpper sakta och en känsla av lugn lägger sig. Ju mer ljus och positivitet du släpper in, ju mer kan livet och du själv verka för miraklet i dig.
Då motståndet är som störst för dig är samma motstånd som störst för mig.
Be mig inte att förklara, bara släpp allt och lita på dig själv.
Jag står med en fot på varje sida, som ett tecken på att jag är på väg men inte helt redo att ta klivet än.
