plingeling.blogg.se

Jag snurrar på ett par varv till och plötsligt blir det trassel.

Tankarna dyker upp igen..

Värdelös, dålig, inte värd det bästa.

Inte omtyckt, som bara duger i andra hand, trash...

För varje knut jag löser blir min röda tråd längre.

För varje negativ tanke jag släpper blir mitt seende klarare och ljusare.

Livet blir inte, det är.

Inte som jag ville eller tänkte.

Istället mycket bättre.

Insikten som kom för flera år sen, att allt skulle bli svårare än något annat fast värt allt, stämmer.

Jag trodde aldrig jag skulle vilja stanna allt och hoppa av och inte kunna för farten var så hög.

Jag erkänner..

Jag har velat hoppa av..

Jag har velat slippa att dyka ner i min bottensvarta dy för att leta pärlor.

Jag har velat stanna kvar i det förgångna där mitt ego styrt mig till den bistra destruktiva verklighet jag såg då.

Men..

Ju mer ljus som flyttar in i mig och ju mer trassel jag löser upp.

Ju finare blir allt kring mig och i mig.

Jag vill bara tacka mig själv att jag står ut.

Jag vill bara tacka dig som bar min sista pusselbit.

Jag vill tacka livet som är.

Mitt pussel blev helt och slängdes därefter upp i min luft och miljontals bitar gick isär och spriddes ut.

Nu ser jag mitt motiv, lite i kanterna är kvar, men jag är på väg och är snart klar.