att dyka djupt
Det är när man minst behöver det och som mest känner att det är dags.. Göra en djupdykning..
Den här gången orkar jag inte. Jag är så trött och vill egentligen lägga mig platt.
Men det sägs att svårigheterna man går igenom är så svåra just för att man precis ska klara dem.
Jag är stark.
Ibland för stark..
Den här gången vill jag bara vara liten, krypa in i famnen och gråta stort.
Jag låter mina egna tårar falla, det lättar.
Känslan jag går igenom den här gången är att inte duga som jag är..
Att vara ett alternativ som bara existerar när alla andra alternativ tagit slut.
Att vara en bästa vän ena dagen och bli reducerad till någons kompis andra dagen.
Att bli vingklippt för sina känslors skull..
För varje spadtag jag tar blir jag yngre. För varje steg jag går inåt attackerar gamla minnen mig.
Alla de gånger jag stått utanför och sett men inte fått vara med.
Inte fått veta varför..
För varje gång har känslan att inte duga som jag är rotat sig hårdare inom mig.
För varje gång jag visat mina innersta vackraste känslor gentemot någon annan har jag blivit tilltyckt in i väggen.
Med ord som ska försäkra att den jag älskar går fri från sin handling mot mig. Att ha tillintetgjord min kärlek än en gång och visat att jag inte är bra nog.
Men det är inte jag som inte är bra nog.. Det är inte jag som gör fel när jag säger att jag älskar dig.
Det är inte mitt fel att du skrattar åt mig.
Det är ditt eget fel.
Jag gör ännu en djupdykning och snart är jag fri.
Jag är tacksam över att jag kan släppa mina bojor och bli den jag alltid varit men aldrig vågat visa.
